Aktuellt för medlemmar


Nu är FfdN:s Livsstilsutbildning för Dig med extremitetsskador avslutat! Till våren 2016 redovisas resultaten här.


Nyheter



Länkar

Kunskapscenter
www.Ex-Center.org

Bräcke diakoni
www.brackediakoni.se

Hjälpmedelsdatabas
www.TipBase.org

Dysnet - The online Dysmelia Network

 

Tillbaka

Angående parkeringstillstånd

Ett brev till Näringsminister Maud Olofsson.

Stockholm, 2009-11-16

Till:
Näringsminister Maud Olofsson
Näringsdepartementet
103 33 Stockholm


Avsändare:
Föreningen för de Neurosedynskadade
c/o EX-Center
Röda Korsets sjukhus
Box 559 71
102 16 Stockholm


Angående regelverket om parkeringstillstånd för rörelsehindrade

Reglerna angående parkeringstillstånd för rörelsehindrade har skärpts på senare år. Detta har bland annat inneburit att människor som saknar armar numera inte anses vara berättigade till att få parkera på handikapplatser. Konsekvenserna för de individer som nu nekas parkeringstillstånd blir mycket svåra och kommer att innebära att vissa människor inte längre kan arbeta eller klara sig själva. Föreningen för de Neurosedynskadade kräver därför en ändring av trafikförordningen. Människor utan armar är redan en mycket utsatt grupp. Ändringarna i trafikförordningen är varken samhällsekonomiskt eller moraliskt försvarbara då de tvingar människor att leva ett mer handikappat liv än vad de annars skulle behöva göra.

Inledning
Det har gått 50 år sedan en västtysk barnläkare slog larm om att det storsäljande sömnmedlet Neurosedyn låg bakom en våg av svåra missbildningar hos nyfödda i Västtyskland. När katastrofens vidd till sist blir känd står det klart att omkring 10 000 barn i världen fötts med missbildningar på armar och ben, orsakade av läkemedlet. I Sverige lever idag cirka 100 personer som har funktionshinder orsakade av Neurosedyn. Föreningen för de Neurosedynskadade (FfdN) skapades för att stödja människor med neurosedynskador men vi har även medlemmar med andra liknande


funktionshinder, till exempel dubbelt armamputerade och personer med dysmeli .
De av våra medlemmar som berörs av reglerna angående parkeringstillstånd för rörelsehindrade (PRH) är personer utan armar eller med väldigt korta armar, dvs. armar som slutar ovanför armbågen. Dessa personer har vanligtvis inget handgrepp alls och i stort sett ingen räckvidd. Totalt rör det sig om cirka 50 personer i Sverige som faller in under denna beskrivning.
Vi kommer i detta brev att ta upp möjligheterna till undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering och förklara varför detta regelverk inte är tillräckligt för att tillgodose våra medlemmars behov gällande tillgänglighet. Vi kommer även att redogöra för de ekonomiska konsekvenser som reglerna får för samhället såväl som konsekvenserna för de individer som nu nekas parkeringstillstånd till följd av lydelsen i förordningen och i tillhörande föreskrifter.

Det nuvarande regelverket
År 2007 förändrades lydelsen av 13 kap 8 § trafikförordningen (1998:1276)[TrF]. Förändringen innebar att Vägverkets föreskrift  till stora delar antogs som förordningstext trots de invändningar som framfördes av bland annat FfdN. Den mening i 8 § som är orsaken till detta brev lyder:
”Ett tillstånd får endast utfärdas till en rörelsehindrad som har ett varaktigt funktionshinder som innebär att han eller hon har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand.”
Denna lydelse gör det möjligt för Transportstyrelsen att fortsätta att kräva att det enbart är den sökandes gångförmåga som ska stå till grund för beslutet angående ett PRH istället för att tvingas att göra en helhetsbedömning av de svårigheter den enskilde faktiskt har. För att beviljas ett PRH krävs enligt Transportstyrelsen att den sökande har en gångförmåga som varaktigt understiger 100 meter. I och med detta ovillkorliga krav är det nästintill omöjligt för våra medlemmar att få sina ansökningar om PRH beviljade trots mycket svåra rörelsehinder.  Vårt främsta önskemål är att antingen inkludera personer utan armar i förordningstexten till 13 kap 8 § TrF eller att skapa en möjlighet till individuella bedömningar vid beslutandet om PRH liknande de som gäller vid bedömningen vid ansökan om bilstöd.

Undantagen i 13 kap 3 §
I Vägverkets utredning från 2005  angående en omarbetning av 13 kap 8 § TrF erkändes att vissa grupper, som behöver särskilda parkeringsförmåner men vars handikapp inte främst handlar om bristande gångförmåga, hamnar utanför. För att tillgodose framförallt individer med mag- och tarmsjukdomar skapades därför i år större möjligheter till undantag i 13 kap 3 § TrF. Detta nya undantag hjälper dock inte personer utan armar och är inte heller skapat med dessa i åtanke.
En svårighet för personer i avsaknad av armar är hur de ska kunna betala parkeringsavgifter i parkeringsautomater. I 13 kap 3 § TrF ges en teoretisk möjlighet till dispens från denna skyldighet.  Om dispens från att betala parkeringsavgifter skulle ges innebär det emellertid inte att parkeringsfrågan är löst för våra medlemmar. För dem är det en mycket liten tröst att slippa betala parkeringsavgift om de inte kan garanteras en parkeringsplats som ligger i nära anslutning till resmålet. Som de flesta av oss behöver människor utan armar ofta bära med sig saker för att en resa ska kunna uppfylla sitt syfte. Det kan vara träningskläder, en pärm med papper eller en kasse med matvaror. Dessutom använder de sig ofta av personliga tekniska hjälpmedel såsom armproteser, påklädningskrokar och -pinnar som även de måste bäras. Om varje meter du bär något med dig är en plåga och en längre bärsträcka en omöjlighet så är inte botemedlet gratis parkering. Resan kommer ändå inte att kunna genomföras på grund av rädsla för att inte hitta en parkeringsplats som ligger tillräckligt nära slutdestinationen.
FfdN anser inte att det är en självklarhet att personer med ett PRH ska parkera gratis. Förutsättningen för att våra medlemmar ska kunna betala parkeringsavgift är emellertid att detta kan ske på ett sätt som fungerar även utan armar. Vårt förslag är att införa en engångsavgift för varje beviljat PRH. På så sätt undanröjs alla fysiska problem som är kopplade till betalning i parkeringsautomater och parkeringsreglerna blir dessutom mer jämställda i förhållande till den övriga befolkningen.

Avsaknad av bärförmåga - ett rörelsehinder?
En person med gångsvårigheter har sin rullstol eller permobil. Dessa hjälpmedel gör att personer som annars inte skulle kunna ta sig framåt alls till stora delar kan överkomma sina fysiska begränsningar. För personer i avsaknad av armar finns inga motsvarande hjälpmedel. För dem är bilen hjälpmedlet som gör att han eller hon kan leva ett någorlunda självständigt liv utan omfattande hjälp av personlig assistans eller ledsagarservice. De armproteser som idag finns ute på marknaden har mycket långt kvar innan de kan tävla med den hjälp som en rullstol ger sin användare. En armprotes ger inget finmotoriskt grepp och kan inte hjälpa till exempelvis med att ta upp mynt eller sedlar ur en väska. Det är dessutom långt ifrån alla personer utan armar som använder armproteser på grund av den begränsade användning dessa har. Av försäkringsbolagen räknas en person med grava armskador som mycket allvarligare skadad än en person med motsvarande funktionsnedsättning på benen. 
I handboken ”Parkeringstillstånd för rörelsehindrade” från år 2000 står att avsaknad av bärförmåga kan jämställas med ett rörelsehinder. Det ska dock krävas ett kvalificerat handikapp för att en sådan grund ska kunna anses tillräcklig för ett beviljande av ett PRH.  Detta synsätt verkar emellertid med tiden ha förkastats. Enligt Transportstyrelsens föreskrift ska den sökandes bärförmåga inte vara en faktor att ta hänsyn till vid ansökan av ett PRH.  Det är värt att notera att Tyskland har gått i motsatt riktning från Sverige och i år gjort en lagändring som innebär att människor utan armar tillerkänns rätt till PRH på grund av sitt omfattande rörelsehinder.
För våra medlemmar med omfattande armskador är det vanligtvis inget problem att få bilstöd. Anledningen till det är främst att det kan vara förenat med livsfara för personer utan armar att åka med kommunala färdmedel då dessa personer inte har någon möjlighet att hålla i sig under resans gång. Det är dock obegripligt hur ett samhälle kan ge ett bidrag på 60 000 kr för inköp och ofta över 300 000 kr i anpassningsbidrag för ett hjälpmedel vars funktion sedan så kraftigt inskränks på grund av avsaknaden av ett PRH.  Det borde vara en självklarhet att en så stor investering av samhället som bilstödet innebär ska utnyttjas på bästa sätt.

Konsekvenser av regelverket
Vilka blir då konsekvenserna av de nuvarande reglerna? Det är anmärkningsvärt att de ekonomiska och personliga konsekvenserna av att neka nya tillstånd till människor med omfattande rörelsehinder inte diskuteras alls i Vägverkets utvärdering av systemet om PRH.   Att istället för att ha ett PRH åka taxi, eller utnyttja det begränsade antal färdtjänstresor som tillåts per år, för att ta sig till mataffären är inte hållbara alternativ. Konsekvensen kommer att bli ett större utnyttjande av personlig assistens och ledsagarservice vilket innebär en avsevärd ekonomisk kostnad för samhället men framförallt en stor personlig förlust för den enskilde som berövas en del av sin självständighet. I den mån dessa samhällstjänster inte kommer att beviljas blir resultatet att personer kommer att bli bundna till sina hem. De kommer att ha stora svårigheter att kunna sköta sina jobb, sin rehabilitering och ta hand om sin familj. Att sakna båda armarna är ett så gravt handikapp att det i många fall berättigar till hel sjukersättning. Om dessa människor inte längre kommer att kunna ta sig till sitt arbete blir därför resultatet antagligen förtidspension. Att inte bevilja parkeringstillstånd till personer utan armar kommer således att bli en mycket dyr besparing för Sveriges kommuner. Är detta resultatet som en regering som så hårt driver arbetslinjen vill åstadkomma?
De följder som vi tar upp i detta brev är inte tomma hot om en fiktiv framtid. Hur ska en människa utan armar klara av att bära en väska med nödvändiga papper till jobbet med bilen parkerad långt bort från arbetet? Hur ska en människa utan armar kunna betala i en parkeringsautomat? Den stora frågan är emellertid; varför vill regeringen att ca 50 personer i Sverige ska tvingas känna sig mer handikappade än vad de redan gör?

Avslutande kommentarer
För våra medlemmar är inte ett PRH en extra bonus. Det är inte en förmån för att slippa betala parkeringsavgift. För dem är tillståndet ett papper som ger dem en chans till ett självständigt liv. Vår organisation har i flera års tid framfört våra invändningar både till Näringsdepartementet och till Vägverket utan resultat.
Det rimmar väldigt illa när regeringen å ena sidan har tillgänglighet som honnörsord under Sveriges ordförandeskap i EU när man å andra sidan på hemmaplan med vidöppna ögon gör regeländringar som försämrar tillgängligheten för en del av landets funktionshindrade. Vi vill att regeringen ska åtgärda det misstag som gjordes när man valde att strunta i konsekvenserna för människor som saknar armar vid förändringarna av regelverket om PRH. Vår önskan är därför att snarast få till stånd ett möte med en representant från regeringen där vi ytterligare kan förtydliga vår uppfattning och diskutera hur vi på bästa sätt kan lösa denna fråga.

Med vänliga hälsningar

 

Björn Håkansson
Ordförande



Tillbaka till toppen
 

Kommentarer

26
feb
2015
Marie-Louise Lindblad den 26 februari 2015

angåene parkeringstillstånd

Vi handikappade ska ha våra parkeringstillstånd beviljad utan att få avslag hela tiden. Hälsningar Marie-Louise Lindblad ordförande på DUF-GRUNDEN Trollhättan
Kommentarer
 
Skriv kommentar